Kroppar och träning

Hej på er,
Tänkte ta upp ett ämne som ligger mig ganska varmt om hjärtat, nämligen kroppar, hälsa och träning. Varning för långt inlägg.

Jag har i hela mitt liv varit underviktig; lång och smal. När jag var liten tänkte jag aldrig på det. Jag såg ut sådär och hade alltid gjort, inget mer med det. Jag spelade handboll, var aktiv och åt vad jag ville när jag ville.

I tonåren blev jag sjuk. Hade en svår variant av körtelfeber så jag sov i princip 23h av dygnet. Åt inget, orkade inte stå upp, orkade i princip ingenting, vilket resulterade i en viktnedgång. När jag precis hade återhämtat mig från det så kom nästa bakslag. Jag fick svår dubbelsidig lunginflammation, halsfluss, bihåleinflammation och öroninflammation på samma gång. Kunde återigen inte stå upp.

Blev inlagd på sjukhuset och jag kommer så väl ihåg ett scenario när de skulle röntga mina lungor. Först låg jag ner och sedan skulle jag stå upp och hålla i någon slags maskin när de skulle ta bilder. Snubben som hjälpte mig släppte taget om mig för att gå in i rummet där ”avtryckaren” till kameran var. Tog ca 2 sekunder innan jag föll ihop för jag inte orkade stå själv. Vidrigt var det. Jag vaknade varje morgon helt ”kläggig”. Mamma fick ta bort skit i ögonen i ca 10 min innan jag kunde öppna ögonen, rensa munnen innan jag kunde öppna den, och samma med öronen. Jag mådde så fruktansvärt illa och kunde inte andas. Varje jävla morgon i ungefär 1-2 månaders tid.

Som ni säkert förstår kunde jag nästan inte äta nåt under den här perioden heller. Jag rasade i vikt och var väldigt underviktig. När jag återhämtade mig från sjukdomen var vi på kontroller och mamma frågade en läkare om vi kunde få hjälp från en dietist eller liknande med maten. Läkaren säger då; varför då? Det är ju fint att vara lite slank.

Den meningen. Den kommentaren. Den är så jävla vidrig och oprofessionell. Blicken i min mammas ögon går inte att förklara, hon skulle nog kunnat slå ner den där läkaren om inte jag varit där. Jag var rätt ung så jag förstod ju inte riktigt innebörden i det just då. Men efter den viktnedgången jag hade haft så hände något, och jag fastnade i en ätstörning. Vill inte gå in mer på det, men efter några år var jag hur som helst friskförklarad från det och ytterligare några år senare är jag där jag är nu.

Jag är väldigt nöjd med min kropp, och har inga krav på mig själv längre. Jag mår bra, tränar för att jag tycker det är kul och för att jag mår bra av det. Jag tränar väldigt högintensiv träning för att det är då jag mår som bäst, har roligast och märker bäst resultat. Jag vill bli stark och vältränad. Däremot så har jag fortfarande mål med min träning. Och ja, det är även vikt-relaterade mål (uppåt), men det sker på mina villkor och det är oerhört kontrollerat. Skulle jag aldrig komma dit så gör inte det något, för jag är nöjd och glad ändå, och skulle jag gå upp mer, då gör det heller ingenting.

Träning har blivit väldigt ”hippt” på sista tiden. Det peppras bilder i sociala medier på mat, kroppar, träningsprogram, smoothies, sallader osv osv. Egentligen är det ju en otroligt bra trend, att vara hälsosam är helt fantastiskt. Däremot vill jag ändå uppmärksamma att det finns en baksida. Osäkra, unga tjejer och killar kan ibland inte se de där bilderna på samma sätt som jag gör idag, som inspiration. De kan istället se press och stress, vilket leder till en hets. En hets att träna på ett sätt och på en nivå som ens kropp inte klarar av. Man stjälper kroppen mer än vad man hjälper den, och det är farligt. Sedan undrar jag även hur stor del som drar på sig träningskläderna för att man tycker det är kul att träna, och hur stor del som gör det för att kunna posta en bild på Instagram, fastän att man inte alls är intresserad egentligen? Skrämmande.

Alla borde röra på sig, på något vis, men man ska göra det man tycker är roligt. Dansa om det är din grej, spela tennis, kör crossfit om du älskar det, fäktning, simning, hoppa hopprep, gå promenader. Vad som helst, så länge du gör det för din egen skull och för att du mår bra av det, inte för att skapa en falsk image som inte är du. Annars kan jag nästan lova att du antingen kommer skada dig eller sluta träna helt för att du tröttnat inom 6 månader.

Jag själv tränar 3-4 högintensiva pass i veckan, varvat med yoga, och det upplägget har jag kört i cirka 1 år. Det räcker för mig, jag har oerhört kul och jag har hittat en bra balans. Jag är stark, uthållig och smidig. Det har jag kämpat för, inte fått gratis genom gener, och jag är faktiskt oerhört stolt över mig själv. Var det du också.

20140717-105849-39529740.jpg

Annonser

One thought on “Kroppar och träning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s